Advent 2012

Traditionsenligt åkte vi till Skörby för att fira advent. Pepparkaksdegen hade vi med i en kastrull. Den var hoprörd i Halmstad för att vara klar för utbakning snarast möjligt. I Skörby hade vintern kommit och de små vägarna från Enköping var glashala så vi valde att inte hämta barnen på förskolan denna gången.

Vackert vinterväder hade verkligen nyhetens behag men först skulle det bli pepparkaksbak.

Detta är tredje gången vi åker upp till barnbarnen så här års för att baka pepparkakor. Signe som första året mest åt degen har nu utvecklats till en bagare med fint handlag. Naturligtvis är Vidar också jätteduktig men tröttnade lite fortare och håller fast vid favoritformarna, däck och hjul! Kanske kommer någon ihåg hans "dubbelmontage" för två år sedan. Det går alltid så fort och lätt att baka pepparkakor i vår familj. "När var och en sin syssla sköter..." som maken säger.

Kan ni känna den härliga doften när Lars öppnar ugnsluckan?

Denna gången hade vi inget eget boende pga renovering av "flygeln" så vi fick sova lite provisoriskt. Jag sov i soffan och det gick så bra. Både bred och lång är den. Varje morgon hördes små snabba fötter i trappan och vips hade vi sällskap i våra sängar.

Första december har Oskar namnsdag men det kom i skymundan för det var också första dagen för adventskalendern. Signe hade fått lotten att ta första paketet.

Sen blev Signe hesare och hesare och fick lite feber. Vi lade oss i soffan och läste Bamsetidning men efter en stund märkte jag att jag sluddrade. Signe hade somnat och även jag lade ihop ögonen.

Inte mycket går upp mot en eftermiddagsslummer.

På lördagen tog vi Vidar med oss och åkte in till Enköping. Där var det julmarknad på torget. Först blev det fika hos Fabian, ett förstklassigt konditori och sen gick vi runt och tittade i de olika stånden, Hälften bestod av skolbarn som bakat lussekatter och annat. Försäljningen skulle förstås gå till någon klassresa. Vi tyckte att det skulle vara roligt med något att ta med hem så det blev en dörrkrans med en domherre bland barren. Den ingick inte men Vidar charmade försäljaren så han tryckte fast den lilla pippin

Enköping är en liten stad med nära till allt. Även till biblioteket. Sara arbetade några timmar och ville gärna ha besök. Vid hennes disk fanns en skylt: "Jag har tappat rösten och kan inte prata alls" Ja så var det.

Tråkigt nog innebar detta också att det inte blev den sedvanliga adventssången i kyrkan. Men barnens julförberedelser i sockenstugan fungerade som vanligt.

Här medverkar Vidar till att krubbans figurer kommer på plats. Barnen fick välja själva vad de skulle bidra med och det är inte en pepparkaka utan en fågel som Vidar hänger dit. Förmodligen egentligen menad för julgranen.

Innan vi åkte hem kom lucianattlinnen fram för att ev justeras. Det resulterade i att vi fick se ett riktigt fint, improviserat lussande.

Tidigt i måndags morse startade vi åter mot Halmstad. Termometern stod på 18 grader men solen var på väg upp. Det såg ut att bli en fin resa. Men aldig har det tagit så lång tid att köra till Halmstad från Skörby.....Första eländet träffade vi på i höjd med Värnamo. Där hade ett par olyckor inträffat med långtradare inblandade. Där stod vi stilla i en och en halv timma. När vi svängt av på Ljungbyvägen fick vi på lokalradion höra att mer än 30 långtradare var fast i Brödabacken. - Jo då vi kom hem och det gick bra.
Alice, låt dig inte avskräckas. Det är alltid den första snön som ställer till det.