Advent

Så har vi varit där igen! I Skörby och hälsat på familjen Bergström. Det är ungefär två månader sedan vi träffade dem och de har hänt en del. Framförallt med barnen. Vidar har fått ny dialekt! Enl den nya så önskar han t ex sig Barrgaren ( Bärgaren) i julklapp. För er som inte är insatta: - en bärgningsbil. Riktiga tungrots-R har det blivit. Låter riktigt trevligt tycker jag. Signe har fått mycket mer hår.... I övrigt har den jättestora kastanjen framför huset fallit för motorsågen. Flera gånger i söndags, stormdagen, uttryckte Sara sitt gillande över att det stora trädet nu var borta.

Innan vi körde upp hade jag gjort pepparkaksdeg att ta med för nu skulle det bli pepparkaksbak. Det hela påminner ganska mycket om baket i fjol men skillnaden är förstås att barnen har blivit större och riktigt duktiga.

Favoritformen i år var, som i fjol, traktordäck tätt följt av lille Skutt och Bamse. Det runda traktordäcket har ju en liten rundel i mitten som ju inte ska vara med på plåten. Precis lagom små smakbitar.

I denna lilla flickans mage smög ner en och annan extrabit.

På lördagen var det "Julkul" i sockenstugan och en lite adventssamling i kyrkan för barnen. Då gjordes krubban i ordning och alla figurer placerades kring stallet. I sockenstugan blev det så "fika", dans kring granen och besök av tomten. Jo, visst är de tidigt ute men så har det traditionsenligt varit.

Signe var allt lite skeptisk men tog gärna emot godispåsen.

När barnen somnat var det dags att förbereda adventskalendern. 24 paket skulle slås in. Varannan dag ett till Vidar och varannan till Signe.

1:a advent sjöng Sara och Katinka under gudstjänsten och riktigt mycket folk kom till den lilla kyrkan som annars inte används så ofta. Lite nya favoriter har man ju skaffat sig under åren och när de två "flickorna" inledde med Koppången var det svårt att hålla tårarna i styr -men så kom det ett litet "mjau" från de små barnen på min bänk och det spred sig leenden hos många av besökarna.

Signe och jag blev lite trötta efter lunch så vi lade oss på soffan med en bok. Just nu är Fia-böcerna favoriter och jag vet inte hur många gånger jag läste de tre böckerna. Signe ville inte sova men var riktigt trött så jag började nynna Vyss lull... en vaggsång som jag sjungit för Sara många gånger. även nu hade den avsedd verkan.

Första ljuset i advent är tänt och det bjöds bl a på lussekatter med många russin i. Det hade Signe sett till.
Det var tur att det fanns lite stearinljus i huset för vid halvsextiden gick strömmen och det blev becksvart. Turligt nog var maten just färdig så det blev kvällsmat med hög mysfaktor. Drygt två timmar senare kom strömmen tillbaka.

När vi vaknade på måndagsmorgonen var det ett tunt pudertäcke med snö och strålande sol. Vi fick en fin resa hem med mycket sol. Eftersom den står så lågt nu var det lite jobbit men på solen vill man ju inte klaga. Innan vi körde till Skörby fick Lars opererat sitt andra öga så nu kunde han dela körningen med mig. Härligt!